Em-kval mellan himmel och helvete

Sverige gör tre mål på de första 25 minuterna. Jag sitter med en öl framför en gigantisk storbildstv och undrar vad fan som händer. Sverige spelar agressivt, lekfullt, självklart och med ett enormt självförtroende. Elmander tunnlar målvakten på en gratischans och salsaklackar senare in ett mål till. Hansson sätter en frispark från 34 meter; något som bara brassar eller en och annan tysk brukar göra. Jag har just ätit grillat; kyckling, fläskfilé och lax. Till det en risotto och gräslöksyoghurt. Till efterrätt en rabarberröra med kardemummasås och vaniljglass. Rabarber från trädgården; de ska ätas på försommaren innan de blir för beska. Jag är mätt, salongsberusad och full av oväntad imponation över EM-kvalmatchens start och utveckling. Barnen leker ute i trädgården i en liknande högsommarkvällsvärme och roas av skriken och ropen från aporna i tv-rummet. Kvinnorna är i köket och diskar undan. Inte intresserade av fotboll. Säger de. Hela sammanhanget är som hämtat ur en broschyr från Jehovas Vittnen. Det enda som fattas är ett lejon som ligger vid mina fötter och gosar med en antilop. Allt är bra. Det är flow. Då kommer ettan för Danmark. Vi skruvar oss lite besvärat i soffan och jag lyckas gurgla ur mig ett "det är bra för matchen". Jag känner hur axlarna åker upp nån centimeter mot huvudet och greppet runt burken hårdnar en smula. Sen kommer tvåan. Det sveper en obehaglig rysning genom rummet; ungefär som när det svarta molnet i Lost visar sig. Nu klarar vi inte riktigt att sitta still. Nån reser sig upp och låter oron uttryckas i ett jämmer och ett "vad fan". Blicken flackar och axlarna skjuts upp en centimeter till. Burken får vad den tål. Är det verkligen så att vi ska kunna tappa en tremålsledning mot Danmark? Nu börjar det kännas mer som ett träningsläger i de Afghanska bergen. En del frustration, en del besvikelse, två delar grus i dojan. Matchen fortsätter. När trean kommer blir det helt tyst. Atombomben är släppt. Solen skyms av sotet. Barnens lek upphör. Själva syftet med att fortsätta andas ifrågasätts. Axlarna är ovanför hjässan. Burken är halvvägs till återvinningsstadiet. Vi gråter en ljudlös gråt. Då händer det; en allsmäktig hand griper in och tar över danske Poulsens kropp och ger svenske Rosenberg ett knytnävsslag i magen. I straffområdet. När bollen är nån helt annanstans. Och den allsmäktige arrangerar det så finurligt att den assisterande domaren får första parkett till dramat. Domaren blir uppmärksammad på situationen och överlägger med sin kollega på linjen. Efter några ord springer han pianissimo in och visar rött kort till Poulsen och pekar på straffpunkten. I en Hollywoodproduktion hade Ljungberg satt straffen, sänkt Danmark och skickat Sverige uppåt i tabellen. I en Hollywoodproduktion hade hela detta heterosexuella landslag träffat sina heterosexuella fruar och barn efter matchen och haft heterosexuellt sex på natten och kallats hjältar med krigsrubriker i morgonpressen. I en Hollywoodproduktion hade eftertexterna rullat för länge sen. Men allsmäktige hade en annan plan i gång. Allsmäktige vill ha franskt drama blandat med tjeckisk komedi. Han låter en plufsig svenskboende dansk trippa in obehindrat och ge sig på domaren. Efter ett taffligt nackslag blir plufsen hänvisad upp på läktaren igen - av Graavgard i det danska laget. Säkerhetsvakterna verkar ha gått hem för dagen. Domaren överlägger återigen med sina kollegor och beslutar att avbryta matchen för att kunna snacka mer ostört under läktarna. Alla lämnar planen. Alla utom ännu en dansk supporter som lyckas ta sig in på gräsmattan och får tag på en boll. Han skrittar fram över mittplan och tar sikte på svenskarnas mål. Vid det här laget har fem säkerhetsvakter sprungit ut för att möta attacken. Men istället för att ge sig på själva supportern verkar de mest oroliga för att han ska göra mål. Så de ställer upp i en fyra man stark backlinje med målvakt. Skrittaren fintar vänster men går åt höger och får öppet mål. Han smeker in bollen och blir varsamt omhändertagen av backlinjen. Publikens jubel. Efter några minuter kommer beskedet upp på arenans storbild: Matchen avbryts och Sverige tilldöms seger; vinner med 3-0. Axlarna sjunker ner en smula, men mest av besvikelse. Greppet runt burken mjuknar. Festen är liksom över. Grannen ringde polisen som ringde hyresvärden som bröt strömmen. Ingen musik, inget stroboskop. Levande ljus i all ära, men här törstar vi efter många tusen watt. Vi försöker oss på ett litet leende där i soffan men det stelnar till en tandborstningsgrimas när vi inser att det var så här matchen slutade. Vi fyller på våra glas och går ut och spelar kubb i den bländvita sommarnatten. Även kvinnorna. På onsdag är det självaste nationaldagen och då spelar Sverige mot Island. Undrar vad allsmäktige har för manus i backfickan då.