Midsommar

Dagen efter sommarsolståndet var det dags att i årlig ordning fira ljusets absoluta peak. Platsen för tillställningen blev Henrik och Malins mansion i Hökbäck. Minst sexton rum, varav åtminstone ett rymmer trolltyg och rackarspöken. Ett tolvtal personer hade samlats där på sluttningen ner mot Indalsälven och vid sextiden satt vi till bords. Enligt gammal hederlig gästgiverised bjöds det på välkomstsill med dillpotatis och snaps. Dagen till ära hade Henrik införskaffat en halva Östgöta Sädes Brännvin som smakade allt mellan russin och ek via honung. Det var väl egentligen den enda fasta punkten på programmet vad jag förstod. Efter maten blandades folk med varandra i nåt som liknade låghastighetsmingel. En man vid namn Berra knäppte upp säkerhetsbältet redan vid sju och försvann in i dimman. Sen svävade han kvar där hela kvällen igenom. Absolut kvällens och nattens prestation - att förmodligen inte minnas en sekund från klockan 19 till klockan 07. Det fanns två gitarrer och en orgel på plats. Ett vad man skulle kunna kalla förberedelsearbete hade utförts tidigare på dagen, vilket resulterade i att det fanns ett allsångshäfte i lösbladsformat tillgängligt för gästerna. Häftet var fullmatat med klassiska kräkmedel som Björn Rosenströms "Pojkarna som busar", Ugglas "Trubaduren" och givetvis Carolas "Främling". Hela allsångsprojektet kändes från början till slut som en stor tung trana som försöker lyfta från vattenytan med trötta, långsamma vingslag. Till slut bestämmer den sig för att bara skita i hela saken, landa och simfotspaddla in i en vik för att käka lite vass och morsa på nån svanbrud. Kangas höll fanan högt med sin rockerentusiasm och vid orgeltangenterna lyckades Henrik stundtals åstadkomma ljud som starkt påminde om morse. Under flera timmar fanns det möjlighet att grilla i trädgården. En minimal mängd briketter med andnöd låg i botten på en gigantisk plåtlåda. Efter att Åke försökt döda sin flintatstek medelst kremering fick alla andra på absolut samma gång för sig att de också ville grilla vilket innebar en mindre charkdisk på gallret. Karré, kyckling, fläskfiléer och korv i en himmelsk röra. Alla grillar allas.

Midnatt passerades utan anmärkning och vid halvtvåtiden sipprade så äntligen aftonens höjdpunkt fram; det var dags för det traditionella nakenbadet vid sommarstugan en knapp kilometer nedströms Indalsälven. In i bilen (Kent var nykter - sa han i alla fall) och iväg. Och iväg kom vi. Och vilse körde vi. Just detta känns i efterhand som en omöjlighet. Men det hände och Berra var med, men kan inte intyga. Några hade promenerat från the mansion och var på plats sedan länge. Vi i bilen gjorde en halvtimmes version av Paris-Dakar innan vi hittade landsvägen igen. Väl framme vid stugan hade Mia redan badat och gått upp. Stjärnstatus på det. Fyra modiga pojkar dök elegant i vattnet och gjorde väl sitt bästa för att verka njuta av temperaturen. På tillbakavägen fick jag den goda idén att åka på motorhuven och dokumentera omgivningen med filmningsfunktionen i min kamera. Resultatet ska jag försöka lägga upp här så småningom. Ett rejält stycke konst. Det räcker som beskrivning.

Tillbaka i storhuset blev det några tappra försök till allsång igen, men när Henrik till slut insåg att han satt ensam vid orgeln omringad av ett slumrande gäng fågelholkar tackade även han till slut för sig. Jag gjorde en sista gentlemannaräd i trädgården och fick ihop sju sorters blommor som placerades under Mias kudde.

Innan jag somnade summerade jag; sill, nubbe, potatis, musik, vin, öl, sång, nakenbad, motorhuvsåkning, grill och blommor. Vad mer kan man begära av en midsommarafton? Skulle varit en kyss då.